Läger!

Japp då var vårt kenneläger slut för denna gången igen. Tiden går fort när man har roligt. Och vi har haft fantastiskt tur med vädret igen....varmt, ingen brännande sol, och förutom nån rejäl åskskur på lördag, uppehåll! Vi har haft mycket skogsarbete och det har gått fantastiskt bra. Fina spår med motiverad hund. Körde sök en dag och efter några skick hamnade polletten rätt, även om hon inte är översocial med främmande människor min hund! Som vanligt har det blivit många goda råd, nästan så man blir yr i huvudet.Vi har väl varit ca 40 personer och många fler hundar såklart. På platsliggning var det ca17 hundar som låg. Såg fint ut. Framtiden för Ninja är väl inte klar, men det lutar åt en karriär som sällskapshund med lite arbete för husbehov. Tråkigt och ledsamt nu när jag återupptagit mitt stora intresse, men jag känner att det inte är rätt eller motiverande att tvinga henne till något hon inte vill. Och jag tror det blir alldeles för mycket jobb att lägga ner på en inte helt ung hund! Jag vill ju att hunden ska ha någotsånär samma vilja som mig. Det kanske är så att det blivit för mycket fel på vägen? Och nu undrar jag vad jag ska göra av all min lediga tid?

Svårt att hitta finare spårskog än i Katrineholm tror jag :-)

Vi tränade även en del fötter som såg fint ut! Foto : Ingela Karlsson

Även platsliggning med många hundar. Foto: Ingela Karlsson

Idag har Ninja blivit moster till hitills 7 valpar, 4 tikar och 3 hanar. Ska bli roligt att följa dessa små liven.

Tunga dagar.

Just nu är det en del tunga dagar. Vet inte riktigt varför, men känner mig helt ur form. Inte bara psykisk utan även fysiskt. Har en enorm trötthet, ont överallt och orkar just inget! Sessan är ju inte heller i form då såklart så vi gör inget alls. Är som sagt i valet och kvalet om jag ska lägga ner all träning och tävlingsplanering, käns inte alls som om vi ska komma vidare nu. Vi kanske bara får vara sällskap åt varandra i soffan? Nu tar vi i alla fall denna tunga dag till sängen. God natt alla!

Det vill sig INTE!!!!!!!

Japp så har vi återigen varit och tävlat i den tråkigaste klassen av alla, och ju fler gånger ju tråkigare såklart! Det var varmt och soligt, ca 23 gr, inget Sessanväder precis, men sådana ursäkter gäller inte. Gick återigen ut lite tveksamt på spåret, tur man har is i magen där att vänta ut henne, för när hon kommer igång så tuffar hon på. Duttade ner huvudet på första apporten men upptäckte en fin lite hög med naturgödsel precis bredvid....och det var gott :-( Vi var 11 startande så det tog lite tid med spåren som låg en bit bort. Tillbaka på klubben var det budföring och då hade temperaturen stigit rejält. Hon sprang fint till mottagaren och inget tjuvande heller, "glömde" av sig vi ingången till mig så jag fick säga fot. Betyg 8 var ok för oss. Efter detta så hade de ändrat i planeringen för nu kom platsen som egentligen skulle legat sist. Kände mig verkligen i form för att lägga och det kändes som att jag kunde lita på henne efter all träning. Vi låg som nr tre och precis när vi la så gnällde och pep nr 1 och var uppe när vi vänt oss om, hans husse vrålade PLATS till honom.....Ninja låg första minuten och tittade ömsom på mig och tyvärr ömsom på en ståtlig Riesenhane bredvid. Flörten var igång och på en given signal var dom uppe.....Kan hjärtan brista utav sånt så gjorde mitt det i den stunden. Så jäkla ledsen och besviken blev jag, jag såg år av träning bara vara i onödan!!! I den stunden bestämde jag mig för att sluta försöka tävla, orkade inte tänka på hur vi skulle gå vidare, och orkade inte tänka på att bli besviken igen!! Vi körde vår lydnad och den började hackigt med en urdålig linförighet. Sen tog vi oss samman och resten gick bra, tom framförgåendet blev 7,5. Lite segare sättanden än sist, och det var värmen, så halva poäng avdrag för det på våra paradnummer i övrigt ;-).....Men som sagt det hjälpte inte denna gång. Och jag tar på mig vissa saker av det, besvikelsen på The endless moment tog ut sin rätt. HADE hon legat och vi ändå missat , hade jag kunnat ta det med glädje. Vi fick pokal o priser för en tredje plast men men som sagt..........

Vet som sagt inte hur jag ska gå vidare? Eller OM vi orkar gå vidare? Det får lägga sig ett tag nu så får vi se? Nu är det lite jobb igen denna veckan, sen ledigt och husvagnspremiär nästa helg, ska bli skoj. Vädret har ju varit varmt några dagar nu, och ikväll brakade åskan loss med stora regnmängder. Det behövdes och hästpojkarna blev säkert glada för nyvattnade hagar och mindre flugor!

Det går verkligen upp och ner!

Ja det här med hundträning är ju som livet självt. Ena dagen en dans på rosor för att nästa dag inte ens vara en liten regndans. I torsdags var det vår traditionella träning på Stenungsund bk. Vädret var ju verkligen inte på vår sida,med fullständigt ösregn i flera timmar. Och ju blötare och frusnare man blev, ju mer skönk motivationen hos både mig och min blöta hund. Men plats skulle vi ju lägga. Jag la Ninja mellan två hundar och traskade iväg, regnet ökade igen och minuterna gick. När det hade gått strax över tre minuter hördes ett knak från skogen, och min hund drog i full fart dit!!! Fan fan fan tänkte jag. Hon vände vid skogskanten och kom till mig, och vi la om och lyckades. Min dag och kväll var totalt förstörd. Då kunde jag inte se något positivt i vår träning, allt blev svart. DET är en stor nackdel som finns i mig, trots att jag läser tävlingspsykologiboken ofta!!! Istället för att se det lilla positiva som var, att hon låg i regn i tre minuter, att hon inte drog till nån annan hund, så ser jag bara det att hon gick upp. Trodde då att all vår träning var förstörd, som vi kämpar med detta moment!! Dagen efter hade regnet dragit bort och lite av mina nattsvarta tankar också. Jag och en komppis Hélena tog en tur till Vänerborgs Bk för lite träning och trevlig lunch. Och VILKEN träning det blev :-) Kommendering på hela programmet, som gick jättebra, och plats med Nova två gånger, varav sista gången över fyra minuter. Ninja tittade sig lite omkring i början men la sen ner hakan och låg som ett skolexempel. Hon vet hur man får matte på rätt köl igen den tjejjen ;-). Det var två lyckliga hundförare som åkte hemåt på eftermiddagen, och två trötta hundar såklart. Nya lukter och nya miljöer och träningskrav det tar på de små hjärnorna det. Så nu känns det positivt igen, och jag har återigen lärt mig att har jag ingen motivation så har inte Ninja det heller, såklart!! Man glömmer och man blir aldrig för gammal för att lära igen, det är en sak som är säker. Så nu kämpar vi på igen, och håller alla svarta tankar borta och spelar upp en fin motivationsfilm i hjärnan varje kväll :-)